En Adventsbetraktelse

Den krassa verkligheten eller en sarkastisk framtidsbild om utvecklingen av Biosingularitet.
En adventsbetraktelse

Vissa sammanhang är svåra både att se och låta bli att se. När vi ser det vi ser blir det svårt att inte reagera med försvarskomplex(sarkasm,cynism,depression mm). som ju i alla former är negativa. Då bestraffar vi oss själva i förväg för någonting som faktiskt inte hunnit hända än. Å andra sidan är vår verklighet på många sätt redan en slags förverkligad science fiction. När jag var liten bjöds det på julhälsningar från skogen i radioapparaterna. Det var Nicke lilltroll som berättade för barnen om skogens äventyrligheter. Nu är programmet sedan länge borta och Nicke lilltroll har blivit Nicke stortroll och har andra funderingar.

Begreppet biosingularitet står för vår strävan att kunna framställa liv på konstgjord väg. Syntetiskt liv som inte är beroende av de ekologiska betingelser som de biologiska livsformerna inklusive vi själva är.
Det syntetiska livet uppstår precis som den ursprungliga biologin direkt ur kemin, fast utan mellanhänder i ett komplext samspel mellan mikroorganismer och övriga arter.
Om och när vi lyckas reproducera oss själva på detta nya sätt, har vi skapat den syntetiska människan som en spegling av den ursprungliga symbiotiska människan som vi hitintills är eller försöker bli och därmed lyckats kliva ut ur beroendet av naturen. Teoretiskt är det en möjlighet som många tror kommer att förverkligas inom de närmaste decennierna. Oavsett om det är önskvärt eller vettigt i ett större perspektiv så är det en följd av vår utveckling av medvetande och kunskaper och därför ofrånkomligt som strävan och successivt förverkligande. Vi blir mer och mer medvetna och utvecklar allt mera kunskaper på allt flera områden. Det är ofrånkomligt. Samtidigt är det väl också positivt och höggradigt stimulerande att leva i förändringar som baseras på växande medvetande och nya kunskaper. Emellertid är denna utveckling även politiskt och ekonomiskt styrd av prioriteringar. Därmed ligger bollen delvis i det allmänna medvetandet dvs hos befolkningarnas idéer, kunskaper och förväntningar. Vilken verklighet och vilket liv vill vi människor leva och vilka prioriteringar kommer till uttryck i politiska opinioner.
Om vi tar tv-serien Startrek exempelvis, så upplever vi en framtidsvision som vi gärna skulle vilja medverka i. Ur ett biologiskt perspektiv är det förstås skrattretande, fullständigt omöjligt och kan aldrig förverkligas. Vi är ju symbiotiska och beror av ett ekosystem och som det i Startrek inte syns ett enda spår av. Det är ett bra exempel på frånvaron av biologiska kunskaper och biologiskt vetande. I våra framtidsvisioner är vi ofta helt syntetiska och serveras vår näring direkt ur maskiner, underförstått syntetiskt betingade atom/kemi-tomtar, vars säckar med mat,gåvor och förnödenheter är aldrig sinande evighetsmaskiner, matautomater. Man skulle även kunna tänka sig att vi går på batterier som laddas upp när vi sover. Frågan är vad och vilka vi i så fall har blivit. Är vi fortfarande människor?

Än så länge befinner vi oss i ett symbiotiskt förverkligande av oss själva. Våra biologiska beroenden av de andra arterna och miljön utmanar oss att bli inkännande, urskiljande och samstämmiga etc. i en mångfald relationer och med olika förspråkliganden, kemotaktila, neurolingvistiska, kroppsspråk och kinesiska etc. Vår gemensamma framgång kommer att mätas i hur vi utvecklar våra relationer till varandra och de andra och den gemensamma miljön. Med andra ord handlar det om hur vi blir medvetna om och förvaltar vår beroendeställning till hela den levande ordningen. Något som hitintills knappast ens har börjat formuleras och som har lång väg till den politiska agendan där prioriteringar görs och kunskapsutveckling läggs ut på vetenskaplig entreprenad.

Biologisk vetenskap och kunskap
Biologin har haft svårt att vinna teräng i det allmänna medvetandet. En orsak anses vara att biologin är så komplex och svåröversatt till populärvetenskapligt begripligt språk. En uppenbar svårighet är att det är så oerhört stort och handlar om ofattbart många arter. Det har många olika orsaker som vi inte går in på mera än att konstatera det som ett faktum, Biologi är svårt.
Biologin är till sitt väsen en mångdimensionell vetenskap. Det involverar fysiska och kemiska relationer och reaktioner men går vidare till synergier, medvetanden och kommunikations- och hela ekosystem.
Den gamla vetenskapen var helt och hållet antropocentrisk. Allting var bestämt i förhållande till sådant som nyttigheter och skadligheter visavi oss själva och våra gudomliga livsuppdrag. Vissa raser och arter var mer eller mindre nyttiga eller skadliga. Biologin utanför oss själva dvs alla andra livsformer definierades bara som ätbart eller oätbart. Moder jord som ett stort skafferi tycktes oändligt och outtömligt. Vårt eget nyttjande av skafferiet lämnade knappt spår och fylldes ständigt på.
Det är fortfarande ett tema i offentlig debatt, frågan om människans aktiviteter påverkar eller inte påverkar jordens ekosystem.
Så börjar i historien den så kallade moderniseringsprocessen i mitten av 1800 talet. Ingenjörskonsten når nya nivåer med moderna stålkonstruktioner som grund och maskinåldern föds med ångkraften. Vetenskaperna blomstrar och allting kan definieras fysiskt och kemiskt. Explosionsmotorn, Bilismen och oljeindustrin etableras och utvecklas. Den grundläggande cybernetiska ekvationen om förhållandet mellan energi och arbete över tid, initierar en teknologisk utveckling som blir alltmera exponentiell. Modernismen börjar som en epidemi och blir pandemisk under 1900talet. Allting revolutioneras och moderniseras. Den gröna revolutionen är spännande eftersom den handlar om våra basnäringar och är så tydlig i sina bakslag i form av katastrofala miljöstörningar. Under andra halvan av 1900 talet står det klart att kemi och fysik ensamma inte räcker till för att skapa en säker hushållning. Ekvationen saknar biologiska grundkunskaper och den sorts hushållning som direkt beror av en begränsad tillgång på olja kan inte anses vara uthållig. Under samma period (1900 talet) skapas c:a 100 000 nya kemikalier för livsmedelsproduktion,bekämpningsmedel, mediciner, biologiska vapen, nya material som plaster och legeringar, bränslen och gud vet vad. Höjdpunkterna vetenskapligt sett var atom eller kärnfysikens utveckling och födelsen av kvantumperspektiven inom fysik och kemi. Den andra var upptäckten och knäckandet av de genetiska koderna och som följdes av helt ny kunskap om evolutionen. Den antropocentriska grundsynen som hitintills varit allenarådande blir mytförklarad. Den ursprungliga kulturbärande grundsanningen får bara status som en narcissistisk konstruktion, vår arts vanföreställning om sig själv.
Erövringen av bioteknologiska baskunskaper, mikrobiologin och cellernas ämnesomsättning, proteinbildning och molekylärkemi gör två viktiga grundläggande upptäckter. Den första är att vi kan producera proteiner på syntetisk väg och även genetiskt material. Den andra är att den mikroorganiska ordningen modifierar själva kemin på ett specifikt sätt. Näringsämnen på partikelnivå är inte bara kemiska former utan samtidigt modifierade kvaliteter som underlättar integreringen, upptaget i molekyl och proteinbildningen. Den grundläggande mikrobiologin närmar sig kvantumaspekter genom att bekräfta de energetiska egenskaperna hos biopartiklarnas natur. Vi har erfarit att syntetiska vitaminer dvs. kemiskt rena vitaminpreparat i stort sett är verkningslösa. Vi kissar ut kemin utan att tillgodogöra oss den i långt högre utsträckning än förväntat. Det finns uppenbarligen subtila skillnader mellan samma ämnen beroende av om de har en biologisk organisk bakgrund eller om de kommer från industriell syntetisering dvs är framställda på konstgjord väg.
Den syntetiska konstgjorda verkligheten och den symbiotiska biologiska verkligheten skiljer sig således åt på ett absolut grundläggande sätt.
Vi biologiska människor är fortfarande beroende av våra bakterier och mikroorganismer som utvecklar och modifierar våra näringsämnen. Med andra ord befinner vi oss närmare urskogarna än kommandobryggan på Starship enterprice.
Det står helt klart att det syntetiska svänger på ett annat sätt än det symbiotiska. Biologin svänger mera och balanserar mera differentierat.
Vet inte om jämförelsen håller, men vi kan uppfatta en tydlig skillnad i ljudet från digitala musikupptagningar respektive analoga. Digitalt är renodlat syntetiskt medan analogt ligger närmare det organiska. Nu är trenden i musikvärlden tillbaka till det analoga...
Vi lever redan i en kultur som i ganska stor omfattning är syntetiskt betingad. Vår mat inte minst får både smak, utseende och konsistens på konstgjord väg och kommunikationen sker genom digitala datornätverk.
Själva blir vi allt mindre sociala och lever i viss mån redan”biosingularis”versionen av liv. Det råder ingen tvekan om att vi strävar efter det syntetiska förverkligandet och till vilket pris som helst. Det är just det som är själva utvecklingen. Det verkar inte heller vara något som får eller behöver diskuteras i de offentliga samtalen om vår verklighet.
Våra framtida syntetiska bröder och systrar kommer förmodligen att vara snyggare än vi är och kanske rent av smartare. Men antagligen blir de lite som maskiner, lite för bra och förutsägbara. Förmodligen kommer vi inte att gilla samma sorts musik.
Själva kommer vi förmodligen att ha ett visst värde även i framtiden som biologiska informationsbanker. Kanske får vi hållas i en slags reservat eller parker. Hoppas det ges oss tillräckligt utrymme där
för lite ursprungligt människobeteende!
Nu lackas det i alla fall mot jul och det yttre landskapet hos oss i hälsingland har på ett nästan perfekt sätt iklätts den vackraste vintermantel av pudersnö.
Både barn och vuxna rörs som vanligt av julpyssel och förberedelserna till årets största högtid. Musiken hjälper till att få lite känslor i rörelse. Krubbans halm liksom det mesta av dekorationerna som hör till, är av plast och även julen blir alltmera syntetisk.
Så avslutningsvis får jag önska alla en riktigt god och konstlad jul med såväl analoga som digitala klappar
Från Nicke stortroll i den djupaste tomteskogen.