Allt är inte bara DNA

De tidiga antaganden som gjordes om förhållandet mellan arv och miljö som styrande faktorer över vilka och vad vi är för något tycks bli mer och mer bekräftade av vetenskapliga utredningar. Det uppskattas till ungefär 50:50. Det ger oss således ett visst utrymme till medvetet eget ansvar.
Om vi utgår från att vi inte kan göra så värst mycket åt generma så återstår en viss handlingsfrihet vad gäller resten. Samtidigt har epigenetisk forskning kunnat påvisa att det inte bara handlar om DNA ensamt. Den genetiska koden är inte så rigid som man tidigare trott utan rymmer på gott och ont en omfattande dynamik. Olika avsnitt av det genetiska ”språket” accentueras och ger upphov till stora variationer på ett sätt som direkt påverkar vilka varelser vi är. Den här accentueringen och differentierade urvalet av vad som genetiskt kommer till uttryck styrs av en komplex samverkan mellan många faktorer. Ämnesomsättning spelar en vital roll såtillvida att det kemotaktila sammanhang vi tidigare redovisat som bakteriellt medvetande via specifika proteiner även omgärdar DNA kopplingarna. Vilken information som aktiverar eller avaktiverar DNAsekvenserna är förbundet vid omgivande proteiners verksamhet. Dessa proteiner fungerar likt effektiva lobbyister i maktens korridorer och har ett direkt inflytande över generna via kemiska ämnen som transfereras till och påverkar DNAsekvenserna. Det är både positivt och skrämmande på samma gång eftersom det öppnar upp för en sårbarhet samtidigt som dynamiken är ett faktum. Här finns initiering av en mängd allvarliga sjukdomsförlopp vilket när vi fått sammanhanget klart för oss visserligen kommer att kunna bota. Det positiva eller eventuellt skrämmande är att vi påverkar detta inre samspel inte bara genom vår föda utan också med hur vi mår och hur vi disponerar våra trauman exempelvis. Innebörden av de nya upptäckterna är att vi direkt påverkar delar av vårt arv som en mjuk styrning av de genetiska förutsättningarna. Vad vi gör med våra liv har ett direkt inflytande även på vårt DNA. Så mycket står redan klart och är faktisk verklighet. Hitintills vet vi dock för lite för att kunna ingripa på ett konstruktivt sätt i denna inre subtila kemi på ett ansvarsfullt sätt.