torsdag 4 september 2008

Budskap

Budskap Perspektiv och helhet. Nu gäller det livet.


Just det, våra liv är i fara och vår framtid ligger i vågskålen.
Vi har lärt oss att förakta både oss själva och våra politiker och lärt oss att misstro vetenskapen. Många av oss håller ingenting för heligt och har kanske redan givit upp hoppet och längtar efter slutet på det här eländet som kallas liv.
Ändå, när det verkligen gäller, väljer vi ändå livet. Hur det än är håller vi det kärt.
Vi är en art med mycket kraft och många komplex och en ansenlig aggressivitet. Vi tycker mycket om konflikter och slåss gärna på det ena eller det andra sättet. Vi kallar det för den demokratiska processen och går gärna i krig för just den.

Det första och viktigaste budskapet kommer från vår egen natur.

Vi behöver nu lägga allt annat åt sidan och börja samarbeta för vår överlevnad på den här planeten.
Det finns ingen annan meningsfull prioritering just nu, än att säkra vår gemensamma överlevnad.
Inga kulturella, folkliga, religiösa eller politiska skillnader har någon som helst betydelse i den situation som vi faktiskt har att konfrontera just nu och i den närmaste framtiden.
Vi har ovedersägliga rapporter om förändringar i vår miljö och som accelererar. Det handlar om förändringar av förut aldrig skådat slag.
Utvecklingen innebär i klartext att vi är allt flera som har allt mindre att dela på. Vår planets förmåga att försörja oss minskar drastiskt för varje månad och dag som går.
Vi upplever redan ett alltmer kaotiskt klimat och förluster av is på glaciärer och i polarområdena. Vi lever för varje växtperiod med allt större osäkerhet om skördarnas vara eller inte vara.
Stora områden får för mycket vatten vid fel tillfällen och andra områden får allt mindre eller ingen nederbörd alls. Klimatzoonerna har börjat dansa omkring och stör relationerna mellan olika livsformer så att blommning och pollineringsbehov inte längre sammanfaller med insektslivets utveckling. En stor del av världens bisamhällen försvinner, flera för varje år. I USA är mer än 30% av alla bin redan borta. Stora delar av mänskligheten står redan inför stora existentiella prövningar. Låglänta länder och ösamhällen upplever hur landmassan krymper för varje år och hur havet med tilltagande dramatik översvämmar hela länder. Dessa låglänta nationer försöker efter bästa förmåga göra sig hörda i FN och i säkerhetsrådet. Aldrig förr i vår historia har vi varit med om något liknande.


Varför görs ingenting större på den globala scenen om läget nu skulle vara så allvarligt som jag påstår?
Det är för det första inte riktigt sant att ingenting görs. Nationerna har börjat samlas till rådslag och utformandet av handlingsplaner för att komma tillrätta med miljö och klimatproblemen. Det är bara det att det inte ens är i närheten av vad som behöver hända och dessutom med omedelbar verkan.
Som alltid är det en fråga om kommunikation, makt och politik.
Politiker är rädda om sina mandat och behöver säkra underlag för sina kampanjer. Särskillt om det gäller nationsöverskridande projekt och dess finansiering. De söker underlag och klara besked från vetenskapssammhället. Vetenskapens tradition och själva ryggrad handlar om skepsis och kritiskt tänkande. Ingenting kan hållas för sant innan alla upptänkliga frågeställningar har prövats. Med andra ord är det inte en tradition som kan leverera enkla och tydliga besked.
Dessutom är dess sanningar alltid efterkonstruktioner. Vetenskapen idag är så tydlig som den kann vara och dess rapporter om globala förändringar kan man inte negligera. För att vara vetenskapliga är de extraordinärt allvarliga.
De som förvaltar vår s.k. bästa tänkbara kunskap, är djupt oroade av utvecklingen på vår planet.
Det finns ochså ett etablerat politiskt förhållningssätt som bygger på rädsla för att orsaka panik och oro i samhället. Det gör att alla larm och svårare hotbilder automatiskt skalas ner till en för det gemensamma medvetandet hanterbar nivå. Samtidigt förlorar politiken integritet genom att inte agera på de hotbilder som den större delen av mänskligheten redan är fullständigt klar över och medveten om.

Tidigare fanns det alltid någonstans att ta vägen, det fanns alltid plats att börja om från när isar eller öknar bredde ut sig. Nu finns det ingenstans att ta vägen. Det är själva luften vi andas som det gäller och klimatet är överallt. Vi kan inte räkna med att det finns någonstans att fly till. Det finns ingen annan räddning än att vi lyckas ena oss och lägga våra förmågor i en gemensam riktad verksamhet och som handlar om verklig försörjning. Det gäller våra liv och om vi inte börjar agera kraftfullt och når en global enighet och ett arteget samförstånd inom den närmaste tiden kommer lidandet framför oss att bli mycket svårare. Om vi inte gör något nu blir konsekvenserna än mer förödande redan i vår nära framtid.

Många djupsinniga och känsliga människor har redan givit upp hoppet om vårt eget släkte. Undergången anser de är oundviklig och efterlängtad.

Men vi har ännu långt ifrån lärt känna oss själva och vet ännu inte vad vi är kapabla till också i positiv bemärkelse. Den kulturella fernissa som vi identifierar oss med är bara en illusorisk yta. Livet på vår planet och moder jord har många avgrunder och bottnar. Kosmiska visdomar eller som Indianerna säger ”original instruktions” verkar redan på proteiners och cellers nivå och djupt inne i våra egna medvetanden finns kunskaper som vi inte har en aning om. Det är dessa djupare och inre tillgångar som kan göra det möjligt för oss att växa och finna nya möjligheter att leva och överleva med. I djupet av oss själva vet vi att livet kan vara annorlunda och att det finns en annan verkligare måttstock än den som vi för närvarande fortfar att präglas av, som demokrater och civiliserade, moderiktiga, konsumtionsinriktade och normala människor.
Budskapet från vår natur uppmanar oss med eftertryck och enträget att vakna upp och konfrontera vår omedelbara och konkreta verklighet just nu och begrunda den realitet som vi faktiskt erfar. Det är viktigt med ett nyktert och neutralt förhållningssätt. Den helhet som framträder är omöjlig att förbise.
Det handlar om livet och om den verkliga försörjning som ger oss mat på bordet även fortsättningsvis. Om det skall bli möjligt finns det inte något som hellst utrymme för krig och maktkamp mellan olika intressegrupper.
Nu är utgångspunkten given och den är att det finns bara en intressegemenskap som gäller i detta perspektiv och det är mänskligheten . Det är mycket viktigt och vi måste samarbeta och hjälpa varandra med alla resurser vi är förmögna till.

Det andra budskapet kommer från ett Kosmiskt perspektiv

Om vi inte skulle lyckas med vår uppgift innebär det ett oerhört nederlag för oss som art och som rätmätiga invånare och företrädare för vår planet.
Vi är ansvariga för vår planets ledarskap. Förändringarna i klimatet och miljön är globala och kosmiska fenomen.
Det är numera ett erkännt faktum att en stor del av vår moderna teknologi är ett kosmiskt arv och som bl.a hänförs till beslagtagna farkoster och utrustningar av utomjordisk härkomst. Studier och analyser av dessa har givit upphov till och medverkat i den explosionsartade teknologiska utvecklingen som vi numera tar för given.
Vi är inte så allena i rymden som vi länge har låtsats. Den större gemenskapen därute avvaktar säkerligen vår utveckling och vår förmåga att agera och lösa våra nuvarande existentiella utmaningar. Skulle vi misslyckas har vi förverkat våra anspråk på suveränitet och jämbördighet i de universella relationerna. Vi riskerar att lyda under främmande överhöghet och inte längre kunna bestämma över våra egna liv. Det finns starka indikationer på att vi snart står inför ett genombrott vad gäller kontakt och kommunikation med utomjordisk intelligens. Vi närmar oss nya perspektiv på verkligheten som kommer att vara oerhört provocerande för oss och som kommer att ställa oss inför oanade utmaningar och möjligheter.
Kan vi inte nå ett planetariskt konsensus och arteget samförstånd är risken stor att vi hamnar under ett förmyndarskap av ena eller andra slaget, eller äventyrar våra existentiella grundvalar.

Vi har länge utvecklat ett ensidigt perspektiv på vad styrka och makt är. Vi tror att det kan uppnås med högteknologiska vapensystem. Detta är en illusion. Den verkliga och större makten kan bara utvecklas och uppnås genom förmåga till kommunikation och samverkan. Den erövras på ett naturligt sätt genom utveckling av vårt medvetande och förutsätter samverkan och samarbete som integritetsskapande förutsättningar. Genom att samverka lägger vi samman vår mänskliga potential till en gemensam resurs. Därur utvecklar vi verklig makt och intelligens vilket ochså kan beskrivas med begreppet integritet. Även om det kosmiska perspektivet uppfattas som svårsmällt, kvarstår den interna problematiken med existentiellt graverande behov av att skrida till meningsfull handling.
den 4 september 2008 KaiVW.

Öbefolkningars vädjan till FN
Arktis israpport
http://www.canada.com/topics/news/national/story.html?id=c5b6edcf-b38d-43ee-ac83-890644071d06
Nasa intresse i utomjordiska livsformer
Isläget i arktis videos the big melt down m.fl.
Youtubevideos on riskmanagement and global warming must see!

Inga kommentarer: